Barn med autism visar upp en symtombild som varierar starkt från barn till barn och bland annat beror på hur gammalt barnet är när det blir undersökt, kön, IK och språkfunktion. Det som är karakteristiskt för dessa barn är emellertid att de visar upp en minskad förekomst av socialt samspel och social kommunikation samt närvaro av stereotypt och repeterande beteende.
Minskat socialt samspel. Barn med autism visar föga eller inget intresse för att leka eller agera med andra barn (inklusive syskon). De visar bristande förståelse för andras behov och/eller visar sig ha svårt att förstå andras känslor. I allmänhet reagerar barnen inte heller på beröm eller uppmärksamhet från vuxna. De visar sällan på saker för andra eller visar upp det som kallas för gemensam upp ofta att placeras inom spektrumet genomgripande utvecklingsstörningar
och få diagnosen atypisk autism, ospecifik genomgripande
utvecklingsstörning eller Aspergers syndrom.
Kognitiv profil. Forskning har visat att majoriteten (65–85 %) av barn med autism har mental retardation (Gillberg & Steffenburg 1987). Trots detta kan många ha välutvecklade färdigheter inom begränsade områden, till exempel minne, numeriska färdigheter, musik, teckning/målning, visuospatiala färdigheter (till exempel pussel), vilket gör att de kan uppnå en ovanlig profil i vissa IK-test (till exempel WISC och Griffiths utvecklingsskalor). I dessa test får barnen ofta högre poäng på visuospatiala och grovmotoriska färdighetsprov
och lägre i delprov som innehåller språkliga uppgifter,
intuition och empati (Rumsey & Hamburger 1988).
Utbredning. Nyare siffror visar att ett till två barn av tusen har beteendestörningen autism (Bryson 1996, Sugiyama & Abe 1989). Om man först har fått ett barn med autism ökar sannolikheten för att föräldrarna får ett nytt barn med autism med femtio till hundra gånger så att sannolikheten för autism då blir cirka 5–20 procent (Bolton m.fl. 1994, Piven m.fl. 1990). Även förekomsten av annan typ av problematik (till exempel problem med språk, inlärning, socialt beteende och stereotypt beteende) ökar om man först har fått ett barn med autism.
Könsskillnader. Förhållandet pojkar och flickor med autism beräknas ligga mellan tre till ett och fyra till ett (Wing & Gould 1979). Emellertid varierar dessa siffror med barnens IK. För barn med låg IK är förhållandet två till ett men vid normal IK är förhållandet fyra till ett (Bryson 1996).
Orsak. Forskning tyder på att autism kan ha en rad orsaker men att dessa är av neurobiologisk art. Allteftersom man får ytterligare kunskaper om dessa neurobiologiska orsaksfaktorer kommer det sannolikt att bli funktionellt att dela in autism i flera kategorier på grundval av de bakomliggande orsaksfaktorerna. I framtiden kommer
man därför kanske inte att tala om autism som grupp. Man
påstår inte längre att psykosociala faktorer som omsorgssvikt (till exempel känslokalla föräldrar) eller misshandel kan orsaka denna beteendestörning. Nyligen har man undersökt barn som var institutionaliserade under Ceausescuregimen i Rumänien. Man fann att några av dem hade beteendestörningar som liknade dem man ser vid autism (Rutter m.fl. 1998). Vidare undersökningar visade emel
lertid att dessa barn ändå inte uppfyllde alla kraven på autismdiagnos trots att de under en längre tid hade varit utsatta för extrema former av omsorgssvikt, social deprivation och misshandel (O’Connor m.fl. 1999). De specifika orsakerna till autism är okända, men man håller fast vid att medicinska förhållanden under graviditeten, födseln eller
spädbarnsåldern kan orsaka denna beteendestörning. Ett relativt robust resultat är att cirka 30 procent av barnen med autism har förhöjda värden av serotonin i blodet (Buitelaa & Willemsen-Swinkels 2000). Vidare har nyare forskning visat att autism kan ha en genetisk komponent (Bailey m.fl. 1995, Folstein & Rutter 1977).